|
|
|
1900-talet
- J.H Almgren och två av hans bröder voro i början av 1900-talet ute och för att ljustra mellan Vattviken och Hoverbergsudden då de fingo syn på ett föremål i storlek av en roddbåt och mörkbrunt till färgen, som sakta och ljudlöst gick förbi i riktning mot Hammarudden. Djuret eller företeelsen var ej längre från deras båt än att det fullt tydligt syntes i belysning av ljusterelden. Särskilt lade de märke till dess bruna färg, varför också deras första tanke var, att det var en roddbåt med folk i, som voro ute för att bespeja dem. Därför riktade också alla tre sin särskilda uppmärksamhet på företeelsen. Men då ingen människa kunde upptäckas och inga åror syntes eller hördes , utan föremålet alldeles ljudlöst gick förbi dem och försvann i mörkret, började de se på varandra med frågande blickar. Efter en hastig överläggning voro alla ense om att genast fara hem de fortast de kunde. Tilldragelsen höllo de länge hemlig men ansågo själva att det var Storsjöodjuret de sett.
Detta var inte första gången Storsjöodjuret iakttagits av Vattviksbor. På 1840-talet sågs det av Jon Olofsson i Vattviken då det med en rasande fart for från västra Hammarsudden åt Hackåshållet till, men med tiden kallades det för Näcken. – Namnet Näcken användes också när någon ville avhållla barnen från att gå ner till sjön: ” Näcken kan ta dig ! ”
Berättelsen är hämtad ur Bergvind, utgiven av Bergs hembygdsförening
Östersund 1926, G.F Berntsson & Sons Tr
|
|
|
September 1936, källa ÖP 15 sept. 1939
Varelsen iakttogs i Vigge under en timme.
Varelsen rörde sig sakta och buktade som en orm. Flera pucklar var synliga. Buken glänste som silver. Varelsen var lång som en stock.
|
|
|
5 juni 1949
Taxiflygaren Hans Borgsen landa sitt sjöplan på Brunfloviken då han upptäckte ett djur som kom simmande på tvärkurs till planet. Det liknande enligt Borgsen och hans kvinnliga passagerare, en stor förvuxen fisk med egendomliga form. Djuret var omkring tre meter långt med tre pucklar över vattenytan. När planet kom ner på knappt 100 meters höjd försvann det i djupet.
|
|
|
1956, 9 augusti
Vid 7.30 tiden på morgonen befann sig Gustav Jansson samt Viola och Erik Olsson vid stranden av Hölåsen i Hallen. Plötsligt fick Gustav Jansson syn på vad han först trodde var en dyktimmerstock, som kom upp ur vattnet.
- Men det var ett djur och det satte av med hög fart åt Trappnäshållet.
Vattnet stänkte i högan sky omkring djuret, som om det skulle ha varit försett med en stor roterande propeller, berättade han.
Efter en kort simtur låg det stockliknande, cirka 6 meter långa djuret stilla på vattnet ” och solade sig, varpå det åter satte av i samma höga fart”. Till en början uppfattade vittnena det som ” en stor svart, rund klump i vattnet, men så småningom antog det mera formen av en stock”. Efter tio minuter försvann det i östlig riktning.
|
|
|
1976 var ett stort observationsår.
|
|
|
1976, 12 juni, Kenneth Andersson och ytterligare fem personer.
De såg något mellan Hovermo och Mjäla, på ett avstånd av cirka 300 meter.
Kenneth Andersson beskrev ett märkligt huvud med ett slags ”spröt”, en rund grå puckel och hur de bubblade kraftigt på platsen där djuret dök i minst 15-20 minuter efteråt. De övriga vittnena bekräftade hans uppgifter.
|
|
|
1976, 9 juli, mellan Funäs och Hackås, berättat för en veckotidning.
På kvällen färdades Rolf Larsson och Irene Magnusson i motorbåt mellan Funäs och Hackås, när en stor oförklarlig våg plötsligt kom rullande 60 meter från båten. Efter ytterligare några vågor dök det upp ”en upp- och nedvänd båt, cirka 1 meter lång och ett par, tre decimeter hög över vattenytan”. Djuret började cirkla runt båten. De blev så rädda att de körde mot land med tio knops fart. Djuret förföljde dem och höll samma fart som båten, trots att de fortfarande gick i en halvcirkel. När båten senare stannade en bit innan land kunde Rolf och Irene se djuret ytterligare fem, sex minuter när de gick mot Hackås. Dyningarna efter det påminde dem om vågorna efter en storm.
- Jag blev så fruktansvärt rädd att jag skakade i hela kroppen. Och efter vad jag har sett ger jag mig aldrig ut i sjön ensam mera.
|
|
|
1976, 9 augusti
På eftermiddagen vid 14.30 tiden såg Anders Nordin, syskonen Britt-Marie, Irma och Krister Jonsson samt Lennart Jonsson hur Storsjöodjuret stannade upp nära stranden utanför Vattvikens by i Hoverberg. ”Det började liksom guppa upp och ner i vattnet”, enligt vittnena, som också såg skum omkring det och sedan stora vågor som rullade in mot stranden från cirka 300 meters avstånd.
Irma Jonsson beskrev det som en brunsvart rygg på vad som för henne mest av allt liknande en fisk. Den ”ökade farten, böjde kroppen så att den blev till en puckel och försvann i djupet”.
|
|
|
Pingstadgen 1979, berättat för Ulla Oscarsson på Nattugglan 1990.
Händelsen var norr om Verkön och sett av Ulla Björkman och Torsten Dixelius.
Det var lugnt och vackert väder. Först hördes ett råmande läte eller något som fnös. Det var ett stort djur med sina svarta pucklar. Varelsen reste upp huvudet och vände sig bakåt. Djuret tumlade i vattnet.
Ingen båt fanns i närheten.
|
|
|
1 augusti 1984, Länstidningen 2/8 1984
Plats Fanbyn, Orrviken, iakttagen av Inger Månsson och Sixten Jonsson, m.fl.
Varelsen tumlade fram som en delfin. Nio personer hörde ett frustande läte från sjön. De gick ner till stranden när de hörde ett ljudligt bröl.
De såg en 12–15 meter lång varelse. Den rörde sig 125 meter från stranden och observerades i minst fem minuter.
|
|
|
|
