|
|
|
IAKTTAGELSER
Idag finns mer än 200 observationer representerande med cirka 500 vittnen.
De flesta gjordes mellan 1890 och 1910, samt på 40-, 50-, och 70-talen. Iakttagelserna är hämtade från tidningsartiklar och personliga vittnesmål som finns samlade på Jamtli, Jämtlands läns museum.
Här nedanför (I stycke #2) kommer det varje dag att publiceras en ny berättelse som är berättad av vittnen av Storsjöodjuret!
Trevlig läsning önskar vi på Observationsplasten Svenstavik
|
|
|
Det låg invid stranden och röde sig!
Observationen presenterades som ett bevittnat intyg och offentliggjordes av lantbrukare Anders Aronsson i Salom, som skrev:
”Min far Aron Andersson i Salom, som nu är död, berättade flera gånger att han i sin ungdom för mellan 60 och 70 år sedan, och tillsammans med andra personer, en vacker dag arbetade med slåttern på ägorna mot Storsjön, då han fick syn på ett djur som låg invid stranden och rörde sig i vattnet. Granne Mårten Persson hade en rödgrå häst med vit man och till en början trodde min far och de andra som såg djuret att det var denna häst som på något besynnerligt sätt kommit ut i vattnet.
Färgen på djuret stämde med hästens och djurets huvud (låg) en vit man och flöt på vattnet. Efter det att man kommit till denna slutsats beslöts det att gå ned till stranden och försöka rädda hästen. Men komna ned på backen, som stupar mot sjön, begav sig djuret med stor fart utöver tills det plötsligt försvann i djupet. Först då förstod de att de sett det hemlighetsfulla djur, som sägnen även på den tiden visste berätta skulle finnas i Storsjön”.
|
|
|
Iakttagelse av Irene Magnusson
Det är länge sedan men jag minns varenda sekund när jag såg storsjöodjuret. Mitten av juli -76. Jag och min dåvarande pojkvän Rolf hade lagt nät-bara två-för det var så varmt och stiltje. Efter att vi lagt näten åkte vi i den lilla ekan-båten en sväng extra mot Kärringviken-Sannsundsbron. Det vi såg hände mellan dom ställena. Vi åkte rakt ut från stranden ca 200 meter. Det var en boj där. Konstigt tänkte vi. Där är det så djupt. På vägen dit hoppar det en stor, stor öring som om den blivit skrämd.
När vi kom fram till bojen stängde Rolf, som sällskapet hette, av motorn till roddbåten och vi gled fram mot bojen. Det var totalt spegelblankt och varmt, kvalmigt och jag kände en stark obehagskänsla. Jag lutar mig fram i fören för att se vad bojen var fäst i. Jag såg ingenting förutom min spegelbild i vattnet. Jag sa det till Rolf men fick inget svar. Jag skulle precis upprepa men då hör jag Rolf: Men vad i hela hel....! Då står han kritvit och stirrar. Då isades hela jag. Värmen försvann kändes det som. Ca 25-30 meter ifrån oss välver det opp ett gigantiskt djur. Att det var en levande varelse finns inga tvivel om!
Först välde det opp en stor våg ca 2 meter, efter det en blank gråsvart rygg ca 2 meter och efter det en stor mjuk våg. Vi såg inget ansikte för det var under vattnet. Men att djuret var mycket större än vår roddbåt finns inga tvivel om. De stora vågorna och den långa ryggen visade det tydligt!
Jag skrek till Rolf "STARTA MOTORN", eftersom djuret simmade mot oss i en liten cirkel. Motorn startade inte förrän på fjärde rycket. Då hade det simmat så nära så vi kände vågorna. Då var det 15-20 meter ifrån oss. Jag var skräckslagen och värre blev det när jag ser att djuret följer oss hela vägen till land. "Kör upp på land " skrek jag men när det blev för grunt för djuret så vände det. Vi var då på Funäs sidan, men vi såg djuret hela vägen över sjön till Hackås sidan, så stort var det. Det var två bleka personer som körde väldigt nära land till Funäs viken där vår utgångspunkt var. Chockade och bleka kom vi hem till mina föräldrar. Rolf Larsson har bara gapskrattat om Storsjöodjuret förut men nu är även han totalt övertygad.
Djuret måste vara 6-7 meter långt. Minst.
|
|
|
Storsjöodjurets Barn
Per Jonsson på Andersön, född 1873, intervjuades 1960 av länsmuseets upptecknare Erik Lögdberg om en händelse 1920 som det finns paralleller till i både Norge och i Skottland:
- Jag skulle vittja gäddryssjor som jag hade här i viken, berättar Per Jonsson. När jag tittade ner i vattnet fick jag se ett vackert litet djur som var 50-60cm långt. Det vevade på för att krypa igenom nätmaskorna. Det var ingen fisk för det hade svans och var grönaktigt. Huvudet var litet som på en orm eller en ål ungefär. Jag tror det var ett yngel av Storsjöodjuret för det visade sig flera gånger i viken.
|
|
|
|
